Mrs Lonely

Detta blir nästan som en hemlighet mot världen, min värld. Lite konstigt. Är van att alltid prata med folk runt omkring. Även fast jag märker hur dom kollar på mig, ser ner på mig. Även fast dom inte säger nått så känner man det nästan. Folk har nog med egna problem för att behöva ta itu med någon som är störd som jag är. Psykiskt instabil skulle man nästan kunna säga. Fast ändå inte. Jag tycker nog det. Men eftersom det inte syns på mig så kanske det inte räknas haha. Ne ni. Jag vet inte vilken kategori jag passar in i.

Livet ska ju göra en starkare och starkare för varje dag. Varför känner man sig då svagare? För ju längre man lever desto mer problem får man. Eller är det bara jag?

Jag mår iallafall väldigt dåligt psykiskt. Och jag kan inte förklara varför genom några rader. För jag tror knappt jag vet varför. Jag gillar helt enkelt inte livet. Men jag avskyr döden mer. Så det får bli att leva..